Människan har lätt för att fela och är lätt benägen att synda och det är knappast möjligt att alla inte borde prövats med andliga sjukdomar; och som fördel av detta gavs det helande prästskapet friheten att hela. “Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna”. “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka “. Och: “Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare”.
Tre liknelser citeras i detta syfte, den förlorade Sonen, de hundra fåren och de två gäldenärerna, vilka var ämnade att öka syndarnas hopp och för att öppna porten för omvändelse som leder till himmelen och ger himmelsk lycka åt dem. Och som bevis, fallet med Petrus efter hans förnekande av Kristus, och Paulus efter hans förföljelse, kvinnan som var synderska, tullindrivaren och tjuven på korset.
Därför åligger det på de troende som övervinns av synden på grund av den mänskliga naturens svaghet, som alla inte kan upprätthålla, att söka den kristna rådgivningen, och för att öppna sina sjukdomar för de andliga läkarna, att genom syndaförlåtelsen och bot kan de få botgörelse för sina själar, och sedan gå och ta del av Herrens högtid i renhet, överensstämmande med förordningen som skriver så här: “Vår Herre har förbundit omvändelsens medicin åt lärda läkare, kyrkans präster. Vem har djävulen kastat in i syndens sjukdom, låt honom komma och visa sina sår för lärjungarna till den vise läkaren som kommer att läka honom med andlig medicin”
Dessa saker kommer säkerligen att resultera i, om de görs i tro, och inte efter ett världsligt sätt, ”för det som inte är av tro är av synd” precis som vissa människor för vinnings skull, har gjort av denna heliga vara, och källa till världslig vinst.
