När våra första föräldrar Eva och Adam åt av den förbjudna frukten drevs de bort från paradiset. För olydnadens skull stängdes vägen till paradiset. Men redan då kom löftesordet om kvinnosäden som skulle krossa ormens huvud. Detta skedde när Jesus dog på korset.

Då rämnade förlåten i templet och vägen till det allra heligaste öppnades, dit översteprästen gick in bara en gång om året och aldrig utan blod. När Jesus dog på korset gick löftet om kvinnosäden i fullbordan och vägen till det himmelska paradiset öppnades.

Därför kunde Jesus säga: Jag är vägen och sanningen och livet? Jesus icke blott visar vägen. Han är själv vägen. Han icke blott lär om sanningen utan han är själv sanningen. Han icke blottskänker livet, han är själv livet.

Han är vägen i sin levnad, han är sanningen i sitt ord. Han är livet i sin död och i sin uppståndelse.

Att Jesus är vägen betyder att han också är sanningen och livet. Sanningen är sanningen om Gud själv, om hans mening med våra liv om synden och frälsningen, om målet med våra liv. Den sanningen kan vi inte tänka oss fram till, utan den måste vi tro. Den måste uppenbaras för oss, och den uppenbarelsen har vi i Jesus och hans ord så fullständig som den kan bli här på jorden. Det betyder att det verkliga livet, det som Gud skapat oss till är ett liv i gemenskap med Gud, ett liv som inte kan dö när det finns hos Jesus.

När vi tänker på Jesus som vägen erinrar vi oss närmast hans betydelse som vår Frälsare. Han är vägen till Fadern. Den enda vägen till gemenskap med Gud går genom Jesus, ty han är Guds väg till oss. Vi läste i vår text: ? Ingen kommer till Fadern utom genom mig?.

Men bibeln ger oss anledning att tala om Jesus som vägen också i en annan bemärkelse. Han är den väg som människan bör gå för att leva sitt liv rätt, för att här i tiden vandra på den smala vägen som leder till Guds himmel.

I tro på syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod har vägen öppnats mellan Gud och människan och vi har en Fader i himmelen som vakar över oss.

Genom tron på Jesus är vägen öppen till himmelen. I Jesu namn är Gud med oss och vi får gå till honom med alla våra bekymmer. Ty han har lovat att ha omsorg om oss. Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand. För att han må upphöja eder i sinom tid.
Och kasten alla edra bekymmer på honom, ty han har omsorg om er?. 1 Petr. 5:6-7.
Jesus är också den gode herden. Han går före sin hjord och vi får följa honom. Om vi blir trött har han lovat att bära oss. Min herde Herren Jesus är. Ej något gott mig fattas. Han leder mig i famn mig bär. När mina krafter mattas.

Han för mig till sin gröna äng och bäddar mig en blomstersäng, vid friska vattenflöden. (Ps. 400: 1) Jesus säger: Jag är dörren, den som går in genom mig, han skallbliva frälst. Joh. 10:9.
I den sena midnattsstunden står vid hjärtats dörr, än en trogen vän och klappar såsom ofta förr. Står han våt av nattens droppar utom dörren än, eller har du slutligt öppnat för din bäste vän S.s. 65:1)

Jesus säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig han skall icke vandra i mörkret utan skall hava livets ljus. (Joh. 8:12) Såsom solen är på den naturliga himlen, den lyser och värmer, är Jesus på nådens himmel. Han visar oss vägen och med sin kärlek värmer han våra många gånger trötta och kalla hjärtan.

Kom till mitt arma hjärta, Guds Ande ren och skär. Jag ser med bitter smärta. Hur fullt av synd det är. Jag kan ej själv det rena, du kan det du allena, så kom och bliv mig när. Ps.114: 1.

Österns Gamla Kyrka