För att få full förståelse för Österns gamla kyrka, är det viktigt att nämna dess historia redan från kristendomens första tid. Församlingen grundades av apostlarna, varav den första patriarken i ordningen var Petrus, där han i sitt brev från Babylon skriver: ” Församlingen i Babylon, utvald tillsammans med er, hälsar er, liksom min son Markus”. (1 Petr. 5:13).

Kung Abgar V Ukama (den svarta), kungen av Urhai, blev kristen. Urhai, som även kallades Edessa av grekerna, är en stad belägen nordväst om Mesopotamien, och finns kvar än idag. Kungariket Urhai verkade som mittpunkten för den Arameiska kulturen efter de Assyriska empiriernas fall. Kung Abgar skrev ett brev till Jesus, en händelse som är omnämnd i boken Doktrinen av Addai samt av Eusebius av Caesarea, en historiker från 300-tal, som sägs ha sett original korrespondensen med egna ögon i kyrkan av Urhai. Denna korrespondens mångfaldigade han och återberättade sedan i sina kyrkohistorier. Kung Abgar skickade ambassadörer till Sabinus, som var ställföreträdare till Kejsare Tiberius av Palestina. Ambassadörerna bestod av de förnäma Mar-Yabil och Shamashagram, samt författaren Hannan. På hemvägen stannade de till i Jerusalem, där de såg och hörde Jesus predika. När kung Abgar fick höra om ambassadörernas upplevelser, ville han själv besöka Jerusalem, men var rädd för att passera romerskt territorium. Därför ombads Hannan att skriva ett brev till Jesus. Brevet löd:

”Från Abgar Ukama, landets härskare, till Jesus den barmhärtige förkunnaren, som har spridit fred i Jerusalem. Jag har hört talas om dig, och de befrielser du gett till de behövande. Det har sagts att du gett syn till de blinda, botat lama, botat kroniska sjukdomar, samt uppväckt de döda. Och när jag hörde talas om dig, drog jag en av två slutsatser antingen är du Gud nedkommen från himlen, eller Guds son. Jag hoppas att det inte är för mycket begärt, men jag önskar att du kan besöka mig och befria mig från de sjukdomar jag har. Jag har även hört om Judarnas protester och illvilja mot dig, kom till min stad, som är liten men vacker, och tillräcklig för oss båda.”

Sedan Jesus läst brevet, svarade han Hannan: ”Framför till din herre; Du är välsignad, som tror på mig trots att du inte har sett mig. Det är skrivit om mig att den som ser mig inte kommer att tro på mig, och den som inte ser mig kommer att tro på mig och bli räddad. Ditt brev har berört mig och det är min plikt att fullgöra vad som önskats av mig, det är av den anledningen jag är hitskickad. Jag skall stiga upp till min Far, som skickade mig, och efter min uppstigning skall jag sända Er en av mina lärjungar som skall bota er från alla sjukdomar. Allt som tillhör er skall få evigt liv, och din stad kommer välsignas.”

Löftet uppfylldes strax efter Jesu uppståndelse, genom att han sände ut Mar Addai. Detta var startpunkten för Österns kyrka och kärnan för kristendomens början och även för dess liturgi.

Bland de apostlar som förkunnade och etablerade församlingar i Assyrien och Babylon fanns S:t Thoma, under sin färd till Indien, och S:t Addai, som begav sig till Persiens hjärta – Phars.

Några av de första patriarkerna i Seleucia-Cteseiphon var:

St. Peter
St. Tomas
Addai (eller Taddai), apostel 34 – 45 e. Kr.
Aggai, lärjunge till Addai, 45 – 48 e. Kr.
Mari, lärjunge till Addai, 48 – 81 e. Kr
Abris, släkting till jungfrun Maria, 82 – 98 e. Kr

109 patriarker har suttit på den patriarkiska stolen, de båda som gör det idag medräknade. De är; Mar Addai II, som är bosatt i Bagdad (Seleucia-Cteseiphon), och Mar Dinkha, bosatt i USA. Ämbetsstolen etablerades i Seleucia-Cteseiphon, och förblev fram till Islams början, då den förflyttades till Bagdad.

Tack vare Österns kyrka spreds kristendom både i mellan östern och fjärran östern. Det kristna evangeliet accepterades av assyrierna p.g.a. att den kristna tron är av semitiskt ursprung och uppenbarade sig genom profetior i det arameiska språket, ett gemensamt språk för assyrierna och judar. Enligt vissa historiker var det arameiska språket ett väldigt stort språk, och välkänt av judarna, nästan mer än det egna språket hebreiska, detta kom att bli en av anledningarna till att kristendomen spred sig brett på den tiden.

Församlingen växte, och vid år 90 e. kr. hade 19 biskopsstolar grundats, allt från Mesopotamien och Kaspiska havet ända bort till Indien. Från slutet av första till mitten av andra århundradet hade kyrkans påverkan nått ända fram till Rom. De allra första prästerna i Rom, som senare kom att kallas den Katolska kyrkan, var assyrier som talade arameiska, och missionärer från Österns kyrka.

Enligt Synod (lagbok) väljs patriarken till sin tron, och på 14-hundratalet introducerades arvföljden, dvs. att patriarker utnämns från samma familj. Anledningen till denna förändring var en ren tillfällighet, och inte ett framröstat resultat, man insåg nämligen att utnämnda patriarker hade sitt ursprung ur samma familj. Patriarken Mar Papa insåg sammanträffandet och införde detta valsystemet. Liknande högsäten och biskopar valde att genomföra beslutet, och utnämnde samma tronföljd. Konsekvensen blev att många av församlingens efterföljare konverterade till andra församlingar, t.ex. den katolska och ortodoxa kyrkan. De flesta som blev kvar var assyrier.

Österns kyrka förkunnar att Jesus Kristus var en ”Perfekt Gud” och en ”Perfekt Människa”. Kyrkan erkänner två karaktärer (naturer) och två ’’Qnume’’ i en och samma person, Guds son – en makt. Qnume är en arameisk benämning, där den motsvarigheten i västvärldens språk, är den grekiska termen ”hypostasis ὑπόστᾰσις”, eller det svenska ordet ”substans”- den grundläggande existensen.

Vad det gäller Jungfru Maria kritiserar kyrkan uttrycket ”Yaldath Alaha” – Guds moder, utan använder istället uttrycket ”Yaldath Mshikha” – Jesus moder, då man anser att Jungfru Maria inte är Guds moder utan just Jesu moder.

Jungfru Maria och helgon hedras, de tillbeds för att få stöd och välsignelse. Man ber för de döda. Porträtt och ikoner är förbjudna, ett enkelt kors är det ända som är tillåtet.

Gudstjänstordningen är skriven av aposteln Jakob av Jerusalem, vår herres bror, som höll den första nattvardsceremonin (Qurbana Qaddisha). Den är fortfarande oförändrad i Österns kyrka. Det är allmänt känt bland folket att det var apostlarna Addai och Mari som förde med sig liturgin från Jerusalem till Edessa.

Skrifterna som används idag är skrivna på ursprungsspråket, arameiska, dvs. det språk som evangeliet förkunnades på – skrifterna heter ”Peshitta”.

Sakramenten

Det finns sju sakrament inom Österns kyrka, nämligen: prästerskap, dop, den heliga smörjelsen, nattvarden, syndernas förlåtelse, den helige degen, samt korstecknet.

När man gör korstecknet förs fingrar, som symboliserar treenigheten samman (tummen, pek- samt långfingret). Man för först fingrarna till munnen och säger ”Ära”, sen till pannan, medan man säger ”till Fadern”, vidare förs de till bröstet samtidigt som man säger ”till Sonen”, och slutligen förs fingrarna till höger och sen vänster axel och man säger ”och den Heliga Anden”.

Dopet utförs genom att man doppar barnet i vatten, vanligtvis när det är 40 dagar gammalt. Dopet innefattar även den heliga smörjelsen med helig olja. Dopet innebär att man blir medlem i församlingen.

Bikt inför en präst erkänns, men utförs sällan. Istället ges en absolution, syndernas förlåtelse, vid begäran eller när så krävs. En allmän absolution för förlåtelse ges till hela församlingen (gudstjänstens deltagande) innan man delar ut nattvarden.

Nattvarden är det sakrament som symboliserar Jesu kropp och blod, och den delas ut i form av bröd och vin. Nattvarden tas alltid emot på fastande mage, och ges till både präster och folket.

Det sjätte sakramentet är den heliga degen, som härrör från själva brödet som delades av Jesus vid den sista måltiden. Mar Addai var den aposteln som förde med sig denna deg vidare till de kristna i Öster. Degen som används till nattvardsbrödet innehåller en bit deg som kommer från den degen och brödet som serverades vid Jesu sista måltid. Med detta förs en bit från ursprungliga degen vidare från nattvard till nattvard.

Prästerskapet i Österns kyrka har nio rang i den kyrkliga hierarkin och delades ut av apostlarna S:t Peter, Thoma, Addai, Bar Tulmai samt S:t Mari. Den hierarkiska rang är: Patriark, Ärkebiskop och Biskop, vilka har rollerna av keruber, Serafer och Troner; Vidare Ärkediakon, Kyrkoherde samt Präst, dessa har rollerna av herravälde, krafter och furstendömen; Diakon, Subdiakon samt läsare, och dessa har rollerna av makter, ärkeänglar och vanliga änglar. Med andra ord representerar kyrkan på jorden och kyrkan i himlen en enhet.

---------------------------------------------------------------

Österns Gamla Kyrkas tro och liv

Guds kärleks närvaro i människans liv föregår allt annat. ”Genom detta uppenbarades Guds kärlek till oss, att han sände sin enfödde Son till världen, för att vi skall leva genom honom”. Kyrkans uppdrag är att öppna rum för den närvaron i kyrkans medlemmars liv.

Österns Gamla Kyrka vill vara nära glädjen och nära sorgen, nära livets Gud. Österns Gamla Kyrka vill vara en följeslagare både i vardagen och vid gudstjänster och högtider som dop, vigsel och begravning. Österns Gamla Kyrka vill erbjuda möjligheter till stöd, eftertanke, tro och engagemang.

Den världsvida kyrkan:

Österns Gamla Kyrka är en del av den världsvida kyrkan och har djupa relationer med kyrkor runt om i världen.

Genom Församlingarna deltar Österns Gamla Kyrka i arbetet med att ge människor förutsättningar för ett bra liv.

Detta sker i rättvisans tecken - med arbete för frihet, rättighet, fred, försoning, utveckling och människovärde

och tillsammans med partnerkyrkor och nätverk i ett 10-tal länder.

Du är en del i folkkyrkan
Österns Gamla Kyrkas tid som endast en traditionell kyrka är förbi - något nytt växer fram. I glädje över och trohet till våra historiska rötter vill vi bygga en plats som inbjuder till mångas engagemang och ansvarstagande. Österns Gamla Kyrka är en folkets kyrka där alla delar är lika värdefulla - ja, där alla vi som tillhör kyrkan har en roll att spela.

Österns Gamla Kyrkas främsta ansikte är du och jag. Där vi kommer med tro, hopp och kärlek klär vi kyrkans mångtusenåriga budskap i vardagsnära ord och handling.

Att vara medlem i Österns Gamla Kyrka

Medlemskap i Österns Gamla Kyrka innebär både ansvar och gåva, att dela med sig och ta emot.

Att vara medlem i Österns Gamla Kyrka är att vara en viktig del i ett stort sammanhang, ett sammanhang som både är globalt och som har djupa historiska rötter. Att vara med i Österns Gamla Kyrka handlar om att ta ansvar, att sträcka ut en hand till andra och söka en egen väg för vila och andlig växt.
Österns Gamla Kyrka är öppen för alla - den är en plats för sökande, tvivel, tro och förtröstan. Medlem i Österns Gamla Kyrka blir man genom dopet. Man kan också tillhöra kyrkan i avvaktan på dop eller, för den som döpts i ett annat samfund, genom anmälan.
Själva kärnan i Österns Gamla Kyrkas budskap är tron på Gud, en kärleksfull Fader, en levande och närvarande Kristus och en helig, livgivande Ande. Den tron är en gåva som skapas i mötet mellan människor och den Gud som i varje ögonblick vill befria, förändra och skapa - på nytt. Tron är personlig men kan fördjupas i samtal med andra, i bibelstudier, i bön och meditation, genom att levas ut i vardagen.

Medlemmarnas avgifter:

Medlemmarna bekostar arbetet gemensamt genom kyrkoavgiften. Avgiften går framförallt till församlingens

verksamhet och kyrkobyggnader. Vi strävar efter att våra kyrkor ska stå öppna för den som vill få en

stunds stillhet och andakt eller bara vill studera deras historiska, liturgiska och konstnärliga värden.

Stöd till stort arbete

Medlemskapet innebär både delaktighet och ansvar. Genom kyrkoavgiften ger du ditt stöd till bland annat:

• ett levande, livgivande gudstjänstliv på den ort där du bor

• en särskild omsorg om barn och unga genom undervisning, lyhördhet och dialog - för ungas växande och trygghet.

• kyrkobyggnader inom landet, för stillhet, meditation, gudstjänster, språk och bibels undervisning

• ett kulturellt arbete där alla former av konstnärlig verksamhet får rum och sammanhang.

• ett stöd vid dödsfall och begravningstjänst.

Österns Gamla Kyrka är öppen för relationer med andra samfund och religioner.

Vi ser det som en viktig uppgift att i samtal leta likheter snarare än skillnader.

Österns Gamla Kyrkas Organisation:

Österns Gamla Kyrka är indelad i församlingar i hela världen. Församlingen är grunden
Österns Gamla Kyrkas cirka 30 geografiska församlingar täcker hela världen, i mellanöster (Irak, Syrien, Europa, USA, Australia, Ny Zeeland samt Canada. Församlingen har lokal självstyrelse men är samtidigt en del av ett stift och av Österns Gamla Kyrka som trossamfund.
Alla medlemmar har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift - gudstjänst, undervisning, diakoni och mission - blir utförd. För varje församling finns ett kyrkoråd som är församlingens styrelse och en präst med ansvar för ledning, samordning och tillsyn.
För varje församling finns ofta en eller flera präster, kyrkomusiker, diakoner och annan personal som församlingen behöver för att driva sin verksamhet (till exempel församlingspedagoger, vaktmästare, kanslipersonal, barn- och ungdomsledare och städpersonal).

För nuvarande har Österns Gamla Kyrka flera tusen medlemmar i hela världen under direkt ledning av hans helighet Mar Addai II patriark av Österns Gamla Kyrka som har sin huvudkyrka i staden Bagdad i Irak.

Österns Gamla Kyrkas Huvudledning:

Österns Gamla Kyrkas huvudledning består av synods medlemmar som är patriarken och andra biskopar. En biskop Inom Österns Gamla Kyrka har särskild tjänst; och uppgifterna är att:

- ha ett särskilt ansvar för församlingens missions arbete.

- förmedla Guds ord, samt i bön och förbön bära församlingen, dess medlemmar och andra människor inför Gud

- medverka till att församlingens kallelse att vara tjänare i världen hålls levande, följa samhällsutvecklingen och vara lyhörd för människors behov.

- medverka i församlingens undervisning och ansvara för omsorg och utveckling av kyrkan.

- uppsöka och hålla personlig kontakt, särskilt med människor som är sjuka, ensamma eller som drabbats av livskriser och sorger samt ha själavårdande samtal.

- Biskopar har avgett tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden.

En liten historia av Österns Gamla Kyrka

Angående Österns Gamla Kyrka finns det flera tecken som tyder att redan under första århundradet fanns kristna i norra Mesopotamien, området som senare blev ett centrum för Österns Gamla Kyrka.
S:t Addai var en av de 72 apostlarna och den förste aposteln att komma till Mesopotamien. Enligt landets historiker och våra förfäders traditioner har det berättats att kung Abgar av Edessa bad Jesus Kristus att bota honom från pesten, året var 30 e.Kr. Efter S:t Addais ankomst till Edessa botades kung Abgar, som lät sig själv och hela stadens befolkning döpas av S:t Addai.
Byns första kyrka byggdes, därmed blev Addai även folkets första biskop. Efteråt for han till Nisibis, landet Gzirta, Athor samt Kirkuk där han omvände folket till den kristna tron. Vart han än gick förkunnade han med hjälp av bevis och i form av metaforer.
Efter 12 års förkunnande återvände S:t Addai till Edessa där han avled den 14: e maj, år 49 e.Kr., detta skedde under kung Abgars styre. Han begravdes vid första kyrkan som byggdes i Edessa.
Det sägs att S:t Addais namn, innan han vigdes till biskop, var Khannan. Han arbetade som konstnär och blev utsänd tillsammans med S:t Mari med uppgiften att förkunna om Jesu lära.
S:t Addai blev tillsagd av kung Abgar att bege sig till Jesus, för att skissa Jesu poträtt. Han återvände till Edessa med poträttet samt ett brev skrivet av aposteln Tomas.
Genom S:t Addai blev flertalet apostlar upplärda att förkunna evangeliet. En av apostlarna var Aggai, som utnämndes till ersättare för biskopen St: Addai, till församlingen i Edessa. En annan apostel var Mari, som begav sig till landets östra delar och grundade där församlingen Seleucia-Ctesiphon.
År 49 e. Kr. grundade S:t Mari sin plats i Seleucia-Ctesiphon, som var mittpunkten i det Persiska riket. Med tiden stärktes hans ställning över samtliga kyrkor i Öster, som inkluderade följande länder, Gzirta, Persien, Arabien, Turkiet, Indien samt Kina.
En vital fråga som bör ställas är: Varför tror folket i Öster (assyrier) att S:t Tomas och Addai är den första länken inom patriarker? Om nu i själva verket den första är S:t Mari. Svaret är: Man kan ej neka att helige Tomas och Addai var utmärkta apostlar i Öster, eftersom de blev dem första med att sprida evangeliets budskap samt prästvigning av lärjungar. S:t Tomas kunde inte fullfölja sitt liv i Seleucia-Ctesiphon utan begav sig av till Indien, där han sedan blev ett offer för martyren. Vad gäller S:t Addai, grundade han först huvudförsamlingen i Edessa (Orhai). Trots med en ofattbar visdom erhöll Edessa ej lika stor makt som Seleucia-Ctesiphon hade.
Men själva grundaren och makthavaren av Seleucia-Ctesiphon var S:t Mari. Han var även ledaren över biskopar och apostlar i Öster. Efter 34 års hängivenhet och tillägnad åt detta arbete dog S:t Mari i ett kloster, året var 83 e. Kr.
År 381 e.Kr föddes S:t Nestorius i Syrien. Han åkte till staden Antiochia för att utbilda sig till munk och sedan präst. S:t Nestorius påverkades av Theodore av Mopsuestia lära som var väl utspridd i Antiochia och de närliggande städerna. S:t Nestorius var en väldigt kompetent person med en enorm intelligens samtidigt en väl artikulerad och sofistikerad predikant.
Den 10:e april 428 e.Kr blev han vigd till patriark åt Constantinople. Redan från början av sin plikt som patriark gav han tillstånd att sprida S:t Theodores utgivna lära. Med stort mod ställde sig S:t Nestorius emot all lära om kätteri samt debatterade han med Cyril om Jesu natur och qnome (essences), och huruvida jungfru Maria var mor till Jesus eller Gud.
Genom en granskning av Österns kyrkas stadgar och tro drog man paralleller till den Nestorianska tro, utan styrkta underlag blev Österns kyrka utpekad som anhängare åt S:t Nestorius. Vad man inte visste var att kyrkans tro härstammade från kristendomens begynnelse.
S:t Nestorius räknas till en av Österns kyrka stora helgon och hedras tillsammans med andra grekiska helgon (S:t Diodorus och S:t Theodores). År 451 e.kr avled S:t Nestorius i den stora oas av Hibis. Trots en naturlig död, hedras han som martyr.
År 410 tog Österns assyriska kyrka första steget till självständighet. Detta kan bero på olika faktorer. Främsta faktorn var att kyrkan log under persiska imperiet. Tillskillnad från andra kyrkor som log under bysantinska imperiet. Vilket gjorde att kyrkan var redan stabilcerat och långtifrån andra kyrkorna och deras omstridigheter.
Skillnaden mellan Österns Kyrka och de andra ortodoxa eller katolska kyrkorna är inom dessa punkter: 1. Att Jesus har två naturer (diofysiter), en människlig och en gudomlig natur. Österns kyrka stödjer denna hypotes, på grund av låt oss säga, när Jesus har dött betyder det inte alls att Gud har dött. Annars om Jesus skulle ha haft en natur betyder det att när han dog, så dog även Gud, vilket inte kan vara sant. Denna uppfattning (diofysiter) är mer logisk än vad de andra kyrkorna har kommit fram med. 2. Angående Mariam, enligt österns kyrka så är hon Guds föderska, men inte Guds mor. Man får kalla henne för Jesumor, men inte guds mor. Om man tänker lite logisk finner vi att de har rätt även vid den punkten. Eftersom om vi säger att Maria kan föda en Gud, vad är hon då? Däremot så är det felaktig att kalla kyrkan för den nestorianska kyrkan, ty kyrkan grundades inte av Nestorius, utan detta namn fick kyrkan på grund av Nestorius läran som var mycket nära kyrkans lära. Både kyrkorna Österns kyrka och syrisk ortodoxa kyrkan har vuxit parallellt med varandra. Och det var assyrierna som grundade dessa två kyrkor.
Oavsett vilket år de kristna började stabilisera sig och sprida kristendomen i hela Mesopotamien, så har kyrkan vuxit jätte snabbt och antalet anhängare upphöjdes hela tiden. Det finns flera källor som sägs att Persien var väldigt nära att bli helt Kristianiserat. Många Zoroastriska munkar har till och med konverterat till kristendomen. Många forskare tror att om Islam inte skulle ha kommit så skulle dagens iranier ha varit kristna. Antalet anhängare har stigit ungefär 80-100 miljoner. Och självklart var de inte bara syrier/assyrier, utan många av de var indier, afghaner, perser och kineser. Flera källor tyder att även österns kyrka missionärer har nått Japan. Kyrkans storhetstid var över när den mongoliske/uzbekiske härskaren Timur Lenk började förfölja och massakera kyrkans anhängare, och tvingade de flesta att konvertera sig till Islam. Han var nära att utrota även assyrierna i Mesopotamien, men bergen i Hakkari området skyddade dem från massakerna. Hela världen trodde att österns kyrka medlemmarna var helt utrotats, tills de ryska myndigheterna började sända sina missionärer i Van och Hakkari provinserna, då fann de att det fanns ättlingar kvar till österns kyrka, och detta var runt 1800 talet.
1964 övergick den Österns kyrkan från julianska kalendern till gregorianska kalendern och kallas sedan dess även (katolsk). Och sen österns assyriska kyrka, medan behöll den gamla kyrkan den Julianska kalender och kallades därför för Österns Gamla Kyrka
Österns kyrka har egen patriark och hans officiella titel är "The Reverend and Honoured Father of Fathers and Great Shepherd, the Catholikos and Patriarch of the East". Så Påven erkänns inte som en överhöghet som i katolska kyrkor. Det som är unikt med den Österns apostoliska kyrka som tillsammans med de andra assyriska systerkyrkor så som Österns kaldeiska kyrkan av Babylon som är katolsk och syrisk ortodoxa kyrkan är att de alla är har orientaliska traditioner och kyrkornas böner och sätt att predika skiljer sig från västerlänningarnas kyrkor, de använder än idag det urgamla bibliska arameiska/assyriska
Språket som Jesus talade både som bön och litteraturspråk. Där har vi skillnaden till exempel mot katolska som använder sig av latin eller lutheranska kyrkor som använder sig av språket det folket talar. I katolska kyrkor sitter man ner under gudstjänsten, i de ortodoxa kyrkorna står man upp under gudstjänsten, och i den assyriska kyrkan gör man både och. Prästen använder sig av en klocka, då han ringer i den så sätter alla sig ner sedan plingar han igen då ställer alla sig upp igen. Denna tradition sträcker sig långt innan Jesus föddes, då assyrier hade en hednisk tro, där de trodde på många Gudar, och man hade ett sånt system när man bad till den största guden Assur, eller när man bad till kärleksguden Ishtar om ett välmående liv. Man både stod upp och satt ner och prästerna plingade.
Den assyriska kyrkan har vidare sin egen nattvardssed. När brödet bakas för nattvarden syras det alltid med en bit deg från föregående nattvard. Detta sägs ha pågått kontinuerligt sedan den första nattvarden, då Johannes enligt legenden fick ett extra bröd av Jesus och sedan blandade detta med det blod och vatten som flöt ut ur dennes sida vid korsfästelsen. Den deg som då uppstod användes till nattvard och har sedan genom att en bit som kallas "malka" (konung) alltid sparats, förts vidare allt framgent.
Kyrkan har 7 sakrament:

Prästerskap
Dop
Nattvarden
Den heliga smörjelsen
syndernas förlåtelse
Den helige degen
Korstecknet

Hans Helighet

Mar Addai II

Österns Gamla Kyrkas Patriark

Österns Gamla Kyrka