Det kan verka förvånande att Jesus lät döpa sig. Han som kom från Gud för att rädda oss människor behövde väl inte döpas. Men ändå det var det precis det som hände. Jesus kom till Johannes Döparen, där han stod vid floden Jordans strand och döpte och blev döpt av honom.

Vi ska i dag försöka tränga in i varför Jesus lät detta ske. Hur konstigt den än låter skulle man kunna säga: Jesu dop var ett dop i vårt namn d.v.s. för vår skull.

Johannes Döparen var Guds sändebud. Han skulle bana väg för den kommande Messias. Han brukar ibland därför kallas för den siste profeten. Johannes predikade och döpte till omvändelse och syndernas förlåtelse. Huvudsumman i hans budskap var att Guds rike var nära och att folket skulle bereda sig att ta emot det. "Efter mig skall det komma en som är starkare än jag … han skall döpa er med helig Ande och eld," predikade Johannes.

Jesus säger själv senare, att de fariséer och lagkloka som inte lät döpa sig av Johannes, att de därigenom förnekade Guds rådslut. Att låta döpa sig av Johannes, när erbjudandet gavs, var vägen till omvändelse och syndernas förlåtelse.

Men nu kommer alltså Jesus, den utlovade Frälsaren, och begär av Johannes att själv få bli döpt. Han som minst av alla behövde syndernas förlåtelse för att komma in i Guds rike, han som själv är konungen i detta rike begär att få bli döpt som vår jämlike.

Evangelisten Matteus berättar om samma händelse att Johannes tvekar - men Jesus förklarar Jesus för honom varför det måste ske: "Det är så vi skall uppfylla allt som tillhör rättfärdigheten". I den gamla bibelöversättningen stod det att Jesus sa att "det måste ske för att uppfylla all rättfärdighet." Detta har nästan blivit en talesätt, som vi använder i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Vi kan slarvigt säga, att när vi gjort något som vi borde "har vi uppfyllt all rättfärdighet."

Men Jesus menade detta bokstavligen. Han använde aldrig tomma fraser. Han var sänd i världen för att bokstavligt talat uppfylla all rättfärdighet, och hans dop var en del av detta. Det förhåller sig med hans dop, som med de judiska seder han gick in under. Jesus hade naturligtvis aldrig behövt omskäras för att tillhöra Guds folk. Jesus behövde naturligtvis inte döpas för att få syndernas förlåtelse. Men i allt gick han in under lagen. Han kom i världen för att uppfylla Guds vilja till punkt och pricka och bli till ett med våra villkor. Så skulle det nya komma. Han den rättfärdige uppfyllde allt, gick in under allt för att försona vad vi brutit. Han gjorde sig genom sitt dop i Jordan till ett med vår situation.

Hans dop i Jordan blev invigningen till hans dödsdop på korset, där han för vår skulle uppfyllde all rättfärdighet d.v.s. uppfyllde allt som tillhör den. Vid hans dop uppenbarade sig den Treenige Guden, såsom han har gjort sig känd för oss människor:

Guds egen Son, står bland oss människor som vår jämlike och broder, och från himmelen hörs Faderns röst, som bekräftar han är den utvalde som skall bringa evig försoning till den förlorade mänskligheten. Till detta var Sonen utvald, i den Treenige Gudens eget rådslut. Och över Sonen sänker sig den Helige Ande, Hugsvalaren, Guds egen Ande. Det är den Treenige Gudens egen gärning som Sonens skall utföra. I detta ögonblick står Gud Treenig bland oss människor. Jesus Kristus har blivit människa för att rädda oss människors barn.

Han blev döpt, i vårt namn för vår skull, för att vi skulle bli räddade och därför är vårt dop ett dop i Jesu namn d.v.s. det är Han som frälsar oss.

När du och jag döps av prästen. är det Jesus själv som döper oss. Redan under Jesus jordeliv talas det om, enligt evangelisten Johannes, att människor kom till Jesus för att låta döpa sig "dock var det inte Jesus som döpte utan hans lärjungar." Vad lärjungarna utförde i hans namn, hade samma verkan som om Jesus själv personligen hade utfört det.

Jesus instiftade vårt dop för att vi skulle få del av det som han vann för oss. Dopet är kopplingen mellan oss och Jesus. Efter sin död och uppståndelse gav han ju, som vi minns, sina lärjungar uppdraget, att gå ut i hela världen och förkunna evangelium för alla folk och göra dem till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Han försoningsverk var fullbordat. Han den utvalde hade uppfyllt all rättfärdighet, nu skulle apostlarna förkunna det glada budskapet för allt skapat.

Gud hade genom Jesus slutit ett nytt förbund - ett förbund för alla folk. Liksom gossebarnen i det gamla förbundet blev upptagna i Guds folk genom att omskäras på den åttonde dagen skulle nu dopet var vägen in i det nya förbundet. Paulus kallar därför dopet för det nya förbundets omskärelse.

Nu skulle dopet erbjudas alla, inte bara åtta dagar gamla gossebarn skulle få ett tecken på tillhörigheten till Guds folk. Erbjudandet gällde alla, kvinnor och män, judar och greker, vuxna och barn. Det är ämnat för alla, utan undantag.

Vi läste att vid Jesu dop uppenbarade sig Fadern och den helige Ande över honom. När Jesus döper en människa på jorden genom sin tjänare är också Fadern och Sonens närvarande. Det är därför vi bli döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. De modernistiska präster som tror sig kunna använda andra benämningar på Gud, än dem Gud själv har uppenbarat leder människor vilse och vad än värre är de hädar den ofattbare Guden som valt att uppenbara sig som den gode Fadern, som Sonen och Anden, inte bara som en opersonlig kraft, utan som Herren och Livgivaren. Det är att missbruka Guds eget heliga Namn.

För vad som händer i ett dop i den Treenige Gudens namn är att Fadern förkunnar sin kärlek och sitt välbehag över just den människan, för hon är vunnen av Kristus, och han upptar henne i sitt rike. Och Anden sänker sig ned och tar sin boning hos henne, för att leda henne på Guds vägar. Vårt dop är ett dop i Jesus namn vid vilket både Fadern och Anden är verksamma.

Därför är dopet något så stort och underbart. Det är inte bara en bild av frälsningen, utan det sker något med oss när vi döps. Jesus seger bli vår, hans rättfärdighet bli vår, liksom dopklänningen symboliserar renheten och är så lång att vi aldrig ska kunna växa ur den, så är det med den gåva som ges oss när vi döps.

Men liksom Jesu dop i Jordan var invigningen till kampen mot Guds fiender är vårt dop invigningen till en livslång kamp mot allt som står Gud emot. Vi är försonade med Gud, i klädda Kristi rättfärdighet, men vi måste kämpa mot det onda, allt som vill föra oss vilse.

Ingen människa skulle klara den kampen utan den Helige Ande, som ges vid vårt dop. Viker Guds Ande från oss är kampen förlorad. Paulus skriver till Titus: Gud .. räddade oss genom det bad som återföder och förnyar genom den helige Ande ... som han låtit strömma över oss."

Vi behöver ständigt påminna oss om vårt dop och låta Anden på nytt strömma ned över oss och förnya oss i Guds gränslösa nåd. Det var därför som gudstjänsterna för i tiden kallades nådestillfällen. Det är tillfällen då Gud utgjuter sin Ande över oss, förnyar och omskapar oss. Utan detta dör tron.

För som katekesutvecklingen uttrycker det på sitt ålderdomliga men kärnfulla språk: "Dopets nåd förspilles därigenom att den döpte icke låter den helige Ande hos sig verka en daglig bättring utan överger Guds ord och bönen och fattar lust till världen och synden. För den dagliga omvändelsen d.v.s. att varje dag på nytt fatta ett viljebeslut att följa Gud är dopets synliga resultat i våra liv.

Så hänger Jesus dop samman med våra dop. Hans dop var i vårt namn, för att rädda oss och vårt dop är ett dop i hans namn, så får vi del av hans seger. Så kopplas ditt och mitt liv samman med hans, och det är livet som inte har något slut.

AMEN

Österns Gamla Kyrka