Naturen innehåller för oss två livsviktiga element. De är vatten och luft. Dessa två har också helt motsatta väsen. Vatten är inte en förnybar naturvara utan det gör ett ständigt kretslopp på jorden, som renar det så att generation efter generation kan använda sig av samma vatten. Det känns på något sätt hisnande att tänka att samma vatten som vi dricker och använder varje dag också har använts av våra förfäder ända sedan begynnelsen. Hela mänskligheten använder samma vatten! Våra efterkommande kommer att göra det, hela mänskligheten kommer att använda det så länge den existerar.

Vattnet har en mycket rik symbolik i Bibeln. Vattnet dominerar jordens urtillstånd i skapelseberättelsen och är nästan det allenarådande elementet. Därför skiljer Gud vatten från vatten, genom ett valv, som kallas för himmel. Bakom himlavalvet stänger Gud det ena vattnet och på jorden samlar Gud vattnet till en enda plats, som kallas för hav, så att land blir synlig. Här tecknar sig den mycket gamla världsbilden, jorden som en platt sak som befinner sig under en kupa som kallas himmel. I berättelsen om floden öppnas himmelens fördämningar och gav Gud kaosmakterna rätt att en kort tid härska över hela jorden, så att det förgjorde mänskligheten förutom Noa och hans familj.
Visst känner också vi av havet som en makt som inte kan bemästras av människan. Vi hör ständigt nyheter om att det fortfarande förorsakar förödelse, lidande och död. Men också det skall ta slut. I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, nämns havet för sista gången (20:1): ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mera.” Det betyder att kaosmakternas tid definitivt är över, Guds rike tar över allt.
Luften är det andra elementet och i det avseende helt motsatt till vattnet att det inte kan återanvändas av oss Den luft vi andats har ingen annan andats före oss och ingen efter oss. Luften måste alltid vara oanvänd och ny för att vi skall kunna använda det. Efter att vi använt den kan bara växter tillgodose sig den använda luften för att skapa ny luft, så att vi alla får den luft vi behöver.
När luftmassorna rör på sig kallar vi fenomenet för vind och i bibliskt ordbruk har vind också betydelsen ande. Gudsvinden eller Guds ande är med när jorden skapas, den rör sig över det stora djupet. Guds Ande verkar när profeterna för fram Guds budskap till sitt folk, och den är med när hans folk första gången genom apostlarna får höra evangelium om den Uppståndne och Upphöjde Jesus Kristus. Den är med när människor i alla tider får höra detta budskap om honom som sänt dem Anden till att vittna om.
Guds Ande är alltid ny för oss människor. När vi i en av syndabekännelserna ber om en ny frimodig Ande och om ett nytt hjärta, som är ett uttryck för en sinnesändring, så betyder det att vi har kommit till besinning genom Guds Ande.
Bibeln visar att Guds Andes funktion är alltid är den samma. Vattnet igen representerar i begynnelsen både mänsklighetens undergång men genom evangelium har också vattnet fått en ny roll. I dopet och tillsammans med Anden som kommer till uttryck i Ordet är de båda förutsättningen för människans och mänsklighetens frälsning.
Dopets gåva och utgångspunkten för denna tid är Jesu dop. Men varför måste Jesus som är utan synd ta emot omvändelsens dop av Johannes? Johannes vill ju alldeles riktigt hindra honom först och säger: "Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig." Jesus svarade: "Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten." Då lät han det ske.
Att Jesus kommer för att döpas av Johannes säger mycket. Med det så säger Jesus att Johannes är Guds profet, att Johannes budskap är Guds budskap och att Gud är med Johannes. Johannes budskap är att Guds dag är nära och var och en som ville förbereda sig för den skall omvända sig. Som ett tecken på omvändelse och bättring tar människorna emot dopet av Johannes. Också p.g.a. detta tar också Jesus emot dopet, samtidigt som hans dop förkunnar att han är Guds son.
I Jesu dop ser vi också att i duvan som sänker sig över Jesus är Gud ouppnåelig för oss. Gud kommer först till sin Son genom sin Ande. Och när han kommer först till sin Son så kommer han också till oss, så att vi kan veta och tro att vi når honom.
Men den viktigaste orsaken till att Jesus döps av Johannes är för att han måste uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Guds rättfärdighet betyder inte att han mäter ut lön eller straff på basen av våra gärningar. Det ser vi speciellt i Jesu gärningar. De ger nåd, frälsning och befrielse åt människan. Dessutom behöver vi inte komma av oss själva som människorna kom till Johannes, utan vi får komma som barn till Jesus. Han tar emot oss som sådana. Och redan i dopet får vi ta emot den heliga Anden, som i oss verkar till tro, som är tecknet på att frälsningen och befrielsen kommit till oss. Han handlar på det viset som Gud alltid handlar, att han gör rätt åt det som människans behöver. Därför är också Jesu dop annorlunda än vårt dop. Hans dop leder till lidandet och döden och skaffar frälsning och välsignelse åt oss i vårt dop.
Tron förknippas alltid med dopet. Att mänskligheten fått tron är något som mänskligheten aldrig haft förrän Kristus kom. Paulus förklarar det här förhållandet i Galaterbrevet att förrän tron och Kristus uppenbarades har lagen varit vår övervakare. Den har funnits mellan oss och Gud och bara betonar hur avlägsen Gud är från människan. Att ha tro är att ha Guds Ande, något av Guds eget väsen. Det gör oss förstås inte till bättre människor. Men att ha tron innebär att det inte finns något mellan oss och Gud. När Gud kommit till oss i Kristus betyder att så här nära människan har Gud inte varit före Kristus, som är hans största frälsande gärning.
Vår kropp kan svika oss, men i själen och i Anden har vi tron kvar så att vi kan samtala med Gud. Sviker oss också själen så att vi liksom är borta från den här världen, är ändå Anden kvar som ber för oss. Gud sviker oss aldrig. Gud har kommit till oss, räckt oss sin frälsning och sin nåd i genom vattnet, Ordet och Anden. Amen.

Österns Gamla Kyrka