|

Jesus hade gått på bröllop med sin mamma för att dela glädjen med sina vänner.
Och hur skulle det kunna vara annorlunda. Jesus använde själv bilden av ett
bröllop, när han skulle beskriva himmelrikets glädje. Jesus vill dela glädjen,
musiken, sången och skratten.
Har
vi tänkt på att skratta - det kan bara människan! Gråta, det kan både en gris
och en hund, men att visa sin glädje genom att skratta - det kan bara människan.
Och skrattet är väldigt avslöjande! Hur en människa skrattar och vad hon
skrattar åt säger mycket om en människa. Det finns råa, hånande skratt och goda
kärleksfulla skratt och leenden! Om man står utanför dörren på ett kalas eller
bröllop och hör på skratten och skämten och festen förstår genast vad det
är för en samling!
I
vilka sammanhang Jesus trivs förstår vi själva. Där han är gäst, där sprider han
andan. Där kan vara spel och sång, skämt och glädje - men inte råhet, plumphet
och orenhet. Den glädjen på andras bekostnad smakar illa!
Jesus var på bröllopet för att välsigna äktenskapet. Där gjorde han sin första
undergärning - det är viktig att lägga märke till då äktenskapet i vår tid
ställs på undantag av många. Man kan väl leva med vem man vill, så länge man
väl, om man vill! Ja, visst kan man det, men hur många trampat sönder på vägen
sin framfart, det fäster man mindre hänsyn till. Många har bittra erfarenheter
av misslyckanden men med Guds hjälp kan nya vägar öppnas, sår helas och stängda
dörrar öppnas. Gud är förlåtelsens och nyskapelsens Gud.
Äktenskapet är skapat av Gud, som den goda ordningen för samlevnad. Upplösningen
på det sexuella området har alltid, hela historien igenom i samhälle efter
samhälle, varit början på undergången i hela samhällsmaskineriet. När Lots
döttrar förförde varandra till blodskam och homosexualitet, som vi kan läsa
redan i 1 Mosebok, motiverade de det med "all världen sedvänja." Så lever andra
- så kan vi också göra!
Men
Bibeln vill hjälpa oss att förstå Guds ordningar och de välsignelser som ligger
i det där båda makarna vill följa Guds avsikter: "Äktenskapet skall hållas högt"
Det skall stöttas och omhuldas. Hur ofta hör man inte att kristen tro skulle
vara fientlig mot sexualiteten. Vilket märkligt påstående, när Jesus tydligt
talar om att mannen och kvinnan skall bli ett kött, och Paulus som säger att
mannens kropp till här kvinnan, och kvinnans kropp mannen, och Paulus tillägger
"att den hemlighet som ligger i detta är stor." Sexualiteten är helig - därför
skall den inte förråas och fördärvas.
Jesus räddade vigseln i Kana. När man gifte sig på den tiden skulle man dricka
ett vist antal bägare vin som skulle gå runt. Om inte det skedde var det ungefär
som att man tappat bort ringen eller ringarna i dag! Jesus såg till att
brudparet blev ordentligt gifta!
Jesus sparade det bästa till sist. Hans vin var det bästa. Så är det alltid. Den
töntiga glädjen berättar tjänaren om. Vid andra kalas brukade man först ge
gästerna lite finare vin och sedan när de var fulla - ge dem vad som helst.
Det
är egentligen är träffande bild av all självisk njutning. När människor dricker
sig berusade så är det första steget - sen följer resten. Tänk på allt som sker
under spritpåverkan, alla onda ord som uttals, all råhet, alla slagsmål, all
misshandel. I spåren kommer äktenskapsbrotten, själviskheten och otroheten.
Vi
människor är lätt mästare i att fördärva den äkta glädjens vin till slaskvatten
och fördärva det som är rätt och riktigt, som det uttrycks i Predikarens bok:
"Drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg gett sitt bifall
därtill, och njut livet med den kvinna du älskar, ty det är den lön Gud förunnar
dig under solen"
Där
Jesus är med blir glädjen bara större, det är som med vinet - det blir bara
bättre och bättre ju äldre det är. Där Jesus är med och får välsigna, där han
allt växa och mogna - också äktenskap och familjeliv. Där Jesus är med öppnar
nya möjligheter också i svårigheter och nöden.
I
allt sparar Jesus det bästa till sist, för gifta eller ogifta, dem med bittra
erfarenheter och som blivit offer och dem med goda av tillgivenhet och gemensamt
växande.
Vi är alla bjudna till den
himmelska bröllopsfesten. Där är han brudgummen, som möter sin församling, sin
kyrka för att förenas med dem för evigt. Det bästa - det
sparar han till sist. |